krasch and burn

Jag har fan inte energi att ens tycka synd om mig själv igen. Varför blir jag smittad av alla jävlar hela tiden? De drar hit sjukdom.
Men den här gången är det ganska häftig sjukdom. Snuva och täppt i näsan är så gay. Det här är mäktigare och har satt sig i öronen och balansen och även i ögonen. Värt att nämna är att jag också har en ordentlig hosta som gör susen för magmusklerna. Ofrivillig träning som när man har magsjuka. Sen kan jag fan inte hålla mig hemma heller. Tränade som fan igår (men var klok nog att skippa joggningen) och tog en cykeltur idag. Efteråt bränner det som satan i halsen.
Nog om detta. Såg just Requiem for a dream. Det var bland det tyngsta på länge (och passade jävligt bra in i min feberyra deppstund). I stort sett gick det åt satan för alla och alla hamnade hos sin personliga djävul som hade ett perfekt helvete utvalt åt dem allihopa. Så går det när man knarkar....har jag lust att säga.
Fuck. Inte i form. Jag återkommer senare då jag vill mer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0