enola gay

Jag är hemma igen. Looooove it. Jag tänkte egentligen åka hem igår, men jag åkte på rejäl magsjuka. Jag låg på golvet på lill-toan och skallrade och gick tydligen inte att prata med. Mamma hämtade kudde och täcket åt mig på natten för jag frös där på stengolvet. Jag kunde jävlar inte ta mig till sängen för jag kräktes hela tiden. Jag gick tillbaka till sängen en gång men då började jag hulka och rapa och lät precis som en hund gör innan den ska till att kräkas. Ja..Emman var utslagen. Någon gång hade jag tydligen gått till sängen ändå för där vaknade jag av att båda bröderna satt på sängkanten och undrade om jag ville ha coca cola och det ville jag. Sen blev det sängläge och böcker hela jävla dagen. I morse var jag råjävlamycket piggare och fick städa upp den toa som jag grisat ner på natten. Jag har bara lite ont i magen idag men annars är jag helt återställd.
Mamma bestämde sig för att använda den julklapp hon fick av oss till jul. Den bestod av en personlig shoppingassistent, en personlig chaufför och en personlig hundvakt plus lite pengar. Hon handlade kläder och jag tittade på och sa till när de satt dåligt. Hon har gått ner i vikt som fan och tror fortfarande att hon är ett berg och att inget ska passa men hon har ju fan storlek 42 nu lillmamma. Hon glömmer som bort det lite nu och då. Sen ääääääntligen hem till lägenheten. Det var lite folk här ett tag med de for ganska snabbt och jag njöt som en jävla galning.
Jag tog världens längsta dusch och sen samlade jag fram energi som jag inte trodde jag hade och använde den till att döda all tillstymelse till jul som fanns i lägenheten. Tomtejävlarnaoch allt rött är borta. Nu är det underbart kalt och svart i lägenheten igen...precis som jag vill ha det. Satan! Nu är det så där svårt att skriva igen fö rjag har äckliga långa naglar. Pallar inte med det. Huvvaligen.
Änyväjj! Jag hade energi ett tag och sen blev det film i min säng. Den sa att den saknat mig och det var så ömdesidigt så vi hånglade ett tag. Min säng är bäst.
Jag ska vara i Umeå så länge som det bara går, men sen har jag lovat att fira nyår ute i stugen igen....sucka....Egentligen, djupt inne i själen skulle jag inte kunna bry mig mindre om var jag "firar" men är jag själv så slipper jag ju anstränga mig för att låstas att allt är trevligt.
Sen har jag bestämt en sak till nästa år. Ska det ges några jävla julklappar så ska de ges den 30 december och inte innan. Jävla mellandagsrea.
Ena sekunden är jag så jävla less att jag vill ge upp och bara gråta. Nästa sekund slår det mig att jag är längre ner än botten och inte kan komma djupare. Jag kan alltså bara komma uppåt. Det kan bara bli bättre nu. Julen är över. Nyår brukar jag aldrig låta sig hypas upp till något stort. Sen börjar ett nytt år och alla är miserabla för de måste jobba/plugga och allt är normalt igen. Jag vill att det ska gå tid och den ska gå fort. Tiden läker mina sår som jag slickar frenetiskt på. Jag hittade ett dagboksinlägg som jag skrivit i fyllan hemma i byn. Det gick så här:

"Julafton -07 will go down in history. Drog till granny. Bla bla bla. Utomkroppslig upplevelse. Fysiskt närvarande och inget mer. Jag gav min kropp mat och den tog emot den. Hem och öppna julklappar. Sen satt jag och mamma och kollade vad som skulle sändas på TV. Bröderna var inne i ett annat rum och höll på att somna. Varför? FÖR ATT VI ÄR LÅSTA!!! Jag också så jag beskyller ingen. Jag konstaterar bara. Då vid typ 19 ringde släkting och frågade om vi ville komma över som en räddande ängel. Vi for dit. Där fanns det barn. Jag och en liten snubbe sjöng singstar i flera timmar. Jag dansade även styrdans men en annan släkting De kom på att nyår ute i stugan var en TOPPENJÄVLASUPERDUPER IDÈ. Vad tycker Emma? Lite bra. Mest dåligt. Sa hon det högt? Nä! Jag vet inte. Jag vill inte. Jag orkar inte. Beslutet är fattat i vuxenfylla också. Hoppas de vaknar imorgon och ångrar sig. Nu vill jag vara ifred. Min farbror ville adoptera mig och "se till att jag fick mig en bra karl". Han var på sitt vanliga kiv-humör och eftersom jag gillar att debattera kanske han ser mig som en värdig motståndare. Än så länge är jag en av de få som hjärtligt kan garva åt honom. Kalla honom kass då han är sämst, bra då han är vettig och snäll då han är bäst. Han är så äckligt lik min pappa...till det yttre. Kanske är en ny tradition grundad nu? Kanske vi firar med dom sen. Det vore lite roligt att lära känna mina kusinbarn. Cest la vie"

Jag hittade just de papperna i väskan nerknölade. Där har ni min julafton i ett nötskal. Jag kan inte vispa upp några känslor om så mitt liv satt på spel. Jag har gömt de ganska djupt nere nu. Dels för att palla och dels för att inte behöva gråta hela satans tiden. Snart kommer mitt liv att återgå till det normala och då måste jag vänja mig vid att pappa är borta. Han kommer inte att ringa och fråga om jag fortfarande tycker om honom, men det kommer jag att göra ändå. Han var en av de sanna, starka och vänligaste människorna i världen. Jag är stolt över att vara hans dotter tills den dag det är dags för mig att dö också.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0