emmaohgren

Jag jag verkligen orka skriva här också? Jag piltar ner bokstäver överallt ju känns det som. Förra inlägget var deppigt. Jag vet. Jag var också fruktansvärt deppig. Det är så med sorg. Prova på det någon gång och ni kommer att känna samma sak. Just denna stund som jag befinner mig i nu är positivare. Trött, men positiv. Igår när jag hade ha träff med en psykolog frågade hon mig om något som jag bara nämnde i förbifarten när jag raddade upp all skit som händer just nu. Hon frågade hur det kändes för mig då min mamma fick hjärtattack. Herrejävlar! Det har jag inte ens tänkt på. Nu var det här många år sedan men jag minns att jag tog med mig lillebror in till mitt rum och stängde dörren. Sen minns jag inget mer. Jag var nog inte borta från skolan eller så..eller var jag det? Helt allvarligt så minns jag inte. Sen åker vi och hälsar på henne på ett hälsohem där hon fick gå för att försöka skola om sitt leverne och minska stressmomenten. Så var det med det. Det känns faktiskt skumt.Det kanske beror på att jag i smyg tyckte det var skönt att hon "gick in i väggen" och blev tvungen att stanna upp för hon var.....smått..hysterisk. Väldigt arg och väldigt ofta. Sen blev hon snäll den arma människan. Ja...det finns många långa historier som rör min mamma men de ska jag inte dra här. Jag bearbetar dem på annat håll istället. Pappasituationen har jag tänkt på så lite som möjligt idag och det gick förvånandsvärt bra. Så även om jag egentligen vill bygga bo i lägenheten och aldrig mer lämna den för det känns för jobbigt så är det bättre att riskera att möta någon som tittar på mig med hundögon och ser ledsen ut och frågar; hur ääääääär det? Jahapp...den där meningen blev ju helt jävla sepe men det jag menar är att det är ok att vara ledsen även om jag skulle råka befinna mig på en buss eller mitt på stan eller på ett möte. Vill någon krama om mig så får jag bara säga som det är att jag är mitt uppe i en jävligt jobbig situation.PUNKT! Inte försöka förklara med typ .."men det blir nog bättre snart. Det är ändå så tråkigt att gråta". Tjohejsanhoppsan så blev jag mirakulöst glad igen. Nopes! Funkar inte så. Anywho! Livet drabbar oss alla med olika ingridienser och det är de värsta sammandrabbningarna och misslyckandena som man lär sig mest av. Så är det.