emmaohgren

Fy fan vad jag blir peppad. Ser en show på TV. Iochförsig är det med Robert Welles och han dummar sig och håller på med en massa rock´n roll som inte jag gillar. Jag gillar de klassiska bitarna mer. Sen det bästa av allt; dansarnas kläder. De hade på sig kostymer tjejerna och jag blev sååååå peppad. Varför har inte jag en sån? En klassisk jävel som sitter som en smäck. Vill ha. Jag har blivit bjuden på fest på lördag där vi gäster ska vara uppklädda...fin klädda och tankarna spann igång. Jag äger inte ens en sådär ordentligt snygg klänning. Köpte en röd iochförsig till ett bröllop i somras, men den hade jag aldrig på mig. Fick inga känslor för den.
Det kan ha att göra med att jag sparar ut håret och dessutom har lyckats fixa en frisyr idag som ser kvinnlig ut. Nästan som en svinrygg typ. Jag vet inte. Varför tycker jag det är märkligt när jag känner mig som kvinna? Jag är ju för i satan en kvinna från topp till tå. Jo...jag vet. Men jag tänker inte skriva svaret. Jag är en av de bästa på att analysera mig själv. Klockrent. Fast ibland vägrar jag. Ovisshet är också charmant.
Jag har haft en bra helg. Jag fick en lektion i romantik. Nåsånär i varje fall. Det blev lite svårt med lillebror och hans polare som lirade guitar hero i rummet bredvid. Maten var dock god och kommer att gå till historien. Sen en helt jävla underbar promenad..men jag tror det var dagen efter. Jag är i alla fall nöjd och glad.
Imorgon blir det ännu en toppendag. Jag har förväntningar på den. Vi ska nämligen på personalmöte med nya chefen. Han hade tydligen redan gett sig på vårt styrkort och lönesamtal. Jag blev chockad. Han verkar veta att han har ordentligt med arbete framför sig eftersom vår grupp alltid blivit eftersatt. Med lite tur kanske vi får igång det här maskineriet igen. Efter det blir det go´fika med En Annan Spelgrupp.
Ja....just nu känns allt bra. Jag är nöjd och ska snart börja beta igenom Cullbergs krishantering för att känna mig intellektuelloch läka lite fysiskt och psykiskt.
Åhh.."intellektuellt självförsvar"....låter det inte som balsam för själen?
Intressant brittisk dokumentär på femman nu förövrigt. Ser ut som sexhjälp vid första anblick. Vi får se.
Ta hand om er!!

Han är sjuk.  Tumören är stor som en knytnäve och sitter för nära urinröret. Den går inte att plocka bort. Cellgiftsbehandlingen startade idag. Håret kommer att trilla av och han kommer att vara dålig...sämre. Så går det. Livet är ju bara helt jävla underbart.

Verkar som att epidemin nått alla nu. Ringde en kompis vars pojkvän fått den aggressiva varianten. Han verkar vara lite på bättringsvägen i alla fall. Mamma har pratat med pappa idag. Han är i alla fall vaken. Hur mår jag? Jag vägrar fortfarande känna efter. Jag jobbar extra istället. Hur klarar man av att ens föräldrar dör? Hur kommer man över det? Hur kommer man över att ens syskon dör eller kompisar? Jag har inte varit med om det. Inte ens i närheten. Hur gör folk? "Komma över" kanske inte ens är rätt ord. Jag hatar döden och kommer aldrig någonsin att komma överens med den. En gång försökte min psykologilärare att prata med mig angående mina känslor inför det oundvikliga. Hon trodde att hon gav mig stryrka, men det tycker inte jag. Hon frågade om jag var rädd innan jag föddes. När jag sa att jag inte var det så jämförde hon det med att dö och tyckte det var samma sak. Men innan jag var född hade jag ju inte existerat. Kanske är det bara egoism. Inte för världens skull för att jag skulle vara så jävla toppen. Mer för att jag inte kommer överens med tanken att bara inte existera längre. Bara vara helt jävla borta. Dessutom är nyckelordet oundvikligt. Hur klarar man av en svår sjukdom som sätter förkortad gräns på ens livslängd? Jag är rädd att jag inte skulle vara stark nog. Se det fina i livet och sånt helvette. Människor har klarat av det förut och kommer att fortsätta med det med varierande resultat. Hur orkade mamma med när morfar dog? Det måste finnas någon kärna eller essens som man kan hålla fast vid. Skulle det vara kärlek då? Jag vill inte vara rädd och svag. Jag vill vara tvärtom men det är riktigt svårt och jag är förbannat trött på krampklumpen i halsen.

Skön helg hemma i byn. Onekligen. Fest igår hos kusin Simon där det blev abborrmetardans och gorkavisan så det sjöng om det. Jag har träningsvärk i magen idag av skratt. Kom på idag att jag mest suttit och pratat med bröderna hela aftonen. Sen blev jag dyngtrött och gick hem och la mig på den fina madrassen som mor och far köpt från tv-shop. De verkar gilla tv-shop mina päron. Genom åren har de hunnit köpa..ja..vaffan hette den? en guttaperkamoj som jman satte på dammsugaren åsså klippte man håret med den. Suckcutter borde den ha hetat. Sen blev det en sån silverstar som man rengör silver med. Den funkade skitdåligt förresten...så även suckcutter. saxarna blev slö och håret slets fast inne i ovan nämnda guttaperkamoj. Sen var det dags för en moj man sätter fast på kroppen som skickar små el-stötas och VIPS är man smal som en vidja..eller nått sånt. den är skönt som massage grej..men int i fan kan man träna med den. Så senaste inköpet. Madrassen. men den funkar faktiskt. hur länge återstår dock att se. Hundarna har ju varit där och hjälpt mig bädda komfortabelt både en och tjugoåtta gånger. Gräveligräv. Idag har jag en jäääääävla massa pengar på kontot. Storebror har betalat bilen. Jag blir bara nojjig och vill ha bort pengarna..men jag börjar ändå planera lite smått. Lite roligt är det ju med tja...nt färg på väggen och nya träningsskor. Min är från 1997 kan jag ju tillägga. Jag ringde även till studievägledaren för genusvetenskapen och hon avrådde mig i stort sett frn att börja kursen. Jag insåg att hon har jävligt rätt. Jag komer inte att orka. Jag nöjer mig med populärkulturen som är helt nätbaserad. Roligt är att studievägledaren för DEN kursen är en gammal etnologilärare och han kände igen mig. Weee...jag är viktig. idag har jag minglat i säkert 45 minuter med systrarna Thavelin-Storm och uppdaterat och uppdaterats i vad som händer. den yngra av dem ska flytta till tjottahejti av nån anledning å den äldre är nyförlovad och tok-kär. Så najs. Imorgon drar vi hem till stan igen för att spela en massa Biochock. Sånna är vi. Jag ska även inköpa ett...vaffan heter det? Gameboy DS? Kanske? Då kan jag spela phantom hourglass. Yepp. Jag har även minglat i Sävar och surrat med trevliga pojkar. Så najs. Det var allt.