emmaohgren

Direkt utanför dörren började det. Det var svart ute och svart i min själ. Själen var grymt grinig och helt utmattad. Ingen sömn. Ingen mat. Ingen ro och en hel del ilska och jag lät gå ut över allt och alla. Det var inte många som slapp undan mina mentala käftsmällar på min promenad i regnet hem från jobbet. Dels för att det var så otroligt Silent Hill längst med cykelvägen att jag hela tiden i ögonvrån skymtade de där armlösa monstren som spyr galla på en. Paret som kom gående med hund blev snabbt ihopmonterade till ett skinlöst, maskätet vidunder...och jag njöt. I natt ska jag kanske sova mer än två timmar med samtidigt är jag lite sugen på att se om det kan bli ännu sjukare eller om jag bara somnar stående till sist..eller svimmar. OM man inte har sovit och man inte är sömnig utan bara uttråkad så kan det ändå inte vara farligt om det inte håller i sig längre än några dagar. Då är det bara att njuta av alla udda beslut jag fattar. Insomnia är hur intressant som helst och jag vet att andra i min familj har samma symptom lite nu och då.
Fy satan så disträ jag är. Dessa få ord har det tagit 47 minuter att knåpa ihop. Däremellan spacear jag ut och funderar på framtida drag. Smarta drag som jag ska vara nöjd över en lång tid framöver. Måste retuchera lite i vardagen och då menar jag mest mig själv. Gillar inte den där jävla idioten som hänger på 33D.

Efter rejäl middag och åtta timmars sömn kommer hon att framstå som en puttinuttig jävla älva igen som kan allt och är stark. Huuuuuuu. Nä fuck this shit!!!