livet

I det sjukhusrum där ett oavbrutet pip låter
Sitter en son vid sin fars sida och gråter
Vill ha åter den mannen som nyss tagit sitt farväl
Från vår värld och är på väg med sin själ på sin sista färd
Ligger där och ser ut att bara sova
Men skenet bedrar för cancern höll vad den lova
Att den inom en månad skulle ta hans far
Han som var så mysig och så underbar
Men såklart livet är inte rättvist
O de som gjort gott får aldrig betala rätt pris
Fast på sätt o vis så var sonen ändå rätt glad
För hans far hade ju levt i allra högsta grad
Han hade levt var dag så mycket som han kunnat
Älskat sina nära som han aldrig då försummat
Gjorde dumma saker ibland men det gör alla
Visste dock hur man fick lyckan att svalla
Fast det allra bästa minnet sonen kommer ha
Är från den sista stunden de hade idag
Då hans far med ett stort varmt leende
Sa som sista ord "på återseende"

En låttext som lillebror hade i sin dagbok. Det är en låttext skriven av någon annan men det är ändå på pricken mina upplevesler i slutet av december då pappa dog. Åh fy fan vad ledsen jag blev nu. Jag saknar min pappa.

Hmm..fick perspektiv. Pratade med en kompis i telefon just som går igenom en svår period i sitt liv så vi kom överens att ses senare och prata som satan om allt möjligt. Åhh..upp och ner i en stor jävla satans bergochdal bana. Livet.

Kommentarer
Postat av: Storebror

Pappa kom hem. För jag längtar efter dig. Kom innan sommarn är slut lilla pappa.
Jag tror jag behöver hjärnmedicin.

2008-01-19 @ 01:02:31
Postat av: Emman

Hjärnmedicin? Varför då?

2008-01-19 @ 21:05:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0