emmaohgren

Förra veckan var lite ryig och veckan innan dess gjorde mig till ett totalt vrak. Det hände saker på jobbfronten, familjefronten och bostadsfronten. Jag var nervös som en liten hund men idag har jag isen på plats i magen igen. Det är inte löst än (förutom familjegrejen) men jag oroar mig inte. Jag klarar ju faktiskt allt och lite till.
Det stora nyheten i familjen är ju så klart att jag blivit faster åt en Gordon. Som ni alla vet blir man tok kär omedebart och awww:ar när den bajsar. Gölligöll.
De andra två fronterna kan jag inte yttra mig om än. Det roliga är att jag är uppsagd. Papperet är påskrivet efter sju år hos samma männisch men det är en liten invecklad historia som jag kan berätta mer om sen. Det är absolut inte som det verkar. hahaha!! Awesome!
Vardagen rullar på som en mutherfucker på rullskridskor och det är bara att hålla i hatten. Snart februari. Jag ska på MMA i stora staden i April. Varje vecka är solen uppe cirka 30 minuter längre. Joy! På fredag är det födelsedagskalas åt världens bästa pojkvän och nästa fredag är det afterwork med hans jobb igen. Tralalala...jag har det bäst. Så känns det.

Härå!

Här sitter jag och har helg efter avklarat 31 timmar helgjobbpass. Jo det är ett ord. Jag har det tokmysigt och lyssnar på diverse ambientljud såsåom fågelkvitter i susande skog och regn mot rutan. Jag tror fan jag längtar till sommaren. Vintern är fin och väldigt lugn men sommaren är sommar. Jag läste på en bra blogg (underbaraklara ni vet) att hon tänker som så att på vintern ska man göra som björnarna och gå i ide. Jag håller med henne. Jag ser vinter som den del av året då jag sover lite mer. Hänger mer i soffan med böcker och tvpspel och  sånt. Sedan gäller det att pricka av de stackars ljusstrålar som kämpar sig hit under dagtid och då helst utomhus på promenad. Jag har lyckats komma igång med ännu en nyttig vana och det är 90 minuter dödyoga på söndagar med en kompis. Två flugor i en smäll. Umgås och träna. Dödsyoga heter det för ibland ska man vika ihop kroppen med benen över huvudet liksom och då sätter jag brösten i halsen och kvävs. Livsfarligt det där. Jag får vika med måtta.

Idag ska jag till mitt favoritpjejjs i hela stan nämlige Ålidhemsbibblan. den är bättre än stadsbibblan för jag hittar mer bra att läsa här. Det var är sugen på beställer jag bara och så piper det ett sms när jag kan komma och hämta. Nä....alltså...vågor mot stranden var ingen bra ambiensmusik...jag blir lite stressad. Kan inte relatera. Tillbaka till tracket med fåglarna som kvittrade. *klicka* åsså nynna på Idas sommarvisa in vain.  Var var jag? Jo....bibblan. Nä jag var nog färdig känner jag. Tack för mig! varsågod!