emmaohgren

Jag har fan fött ett barn.

 

Kan ni fatta?

 

Det kan knappt jag men det har jag. Det är sant. Just nu ligger han och sover så gott för han har nyss ätit ett skrovmål..igen. Han äter nämligen som en liten häst och skiter som en elefant. Idag tappade han navelstumpen. Den kommer vi inte att sakna alls. Om några dagar börjar sambon jobba och jag och lillgvadden skall flyga allena om dagarna och palla nätterna så sambon får sova. Det kommer väl att gå galant va?

 

Som kanske 95% av alla nyblivna förstagångsföräldrar är varje dag en liten berg-, och dalbana då jag skiftar mellan att vara lagom kavat och tänka att jag klarar allt galant till att tvivla och oroa mig och noja över allt möjligt. Men mest myser vi.

 

Så ser livet ut nu och jag är härmed omvandlad till en matnings och blöjbytesmaskin ett tag framöver. Men det gör mig inget. Vad ska jag annars göra om dagarna som är så förbannat viktigt? Absolut ingenting. Jag hänger hellre med lill-bus och ser vad han vill pyssla med för stunden.

 

Arrividetchi!//Mamma Emma

Min älskade mormor avled för en vecka sedan. Hon blev 93 år och hade bestämt sig att hon skulle hem till sin man nu så allt hon spisade de sista tre veckorna var musik. Ljuvliga mormor.

 

Av henne fick jag ärva ett piano. Äntligen kommer det att finnas ett piano i mitt hem igen och jag föreställer mig hur jag kommer att lira varje dag och bara bli bättre och bättre. För jag kan lova att de skalor jag tragglade med mormor förut behöver bättras på. Men nu är det upp till mig att spela Heinzelmännchens wachtparade till jul.

 

Kul också att ha ett piano när bäbis kommer. Den kommer givetvis att bli sveriges nya Robert Wells och spela som en gud. Idag vid 13 kommer de människor jag lejt för att bära painot. Helt klart värt varenda öre att få någon annan att bära kolossen.

 

På tal om att bära koloss så börjar den här kaggen nå episka proportioner nu. Jag kan lätt erkänna att jag längtar tills jag får ha min kropp i fred igen och orka mer än posta ett brev utan att behöva vila. Längtar tillbaka till träningen som fan. Nu är kroppen helt slut och hjärnan går på högvarv. Tids nog blir det tvärtom minsann.

 

Längtar till det också. LIX!

Idag får jag försmak av höst känner jag.

Vaknade och såg ljuvlig dimma utanför fönstret. Första dagen på jobbet efter semestern för somliga också men inte för mig. Jag knatar på med det jag gör så länge. Men det hjälps inte att jag fullkomligen älskar den här tiden på året. Pigg som en lärka bokar jag in tvätttid 7 på morgonen och känner att jag faktiskt har energi i kroppen. Morgonstund har verkligen....hmm..inte guld men energi i mund. Mund är förövrigt inte ett annat ord för "mun" som jag trott hela mitt liv utan snarare ett annat ord för "hand". DET NI!!!

 

I afton kommer lillebror och svägersk hit med massa pryttlar som G inte kan ha längre men som lill-bus kommer att ha användning för senare. Typ spjälsäng. Sånt är fint att stoppa liten bäbis i även om jag kanske kommer att känna att den helst får sova på mig. Den har ju trots allt gjort det i flera månader nu.
Kommer jag överhuvudtaget att kunna sova om det inte härjas inne i magen och sparkas på revben och töjs under naveln? Vi får la se. Ändå lite roligare att ha den utanför magen än inuti. I alla fall nu när det är så stor.

 

Igår satt jag och, för skojs skull, listade alla preggoåkommor jag dras med just nu och det blev fan en diger lista ändå. Kan inte göra annat än garva för det är så jävla tragikomiskt. Det enda som inte dyka upp ännu är strior på magen och hemmoröjder men det finns ju tid för det ännu tänker jag. Det är ju trots allt  hela 24 dagar kvar till BF.

 

Åjävlar! 24.....bara. Gulp!

 

De där chipsen jag åt igår gjorde verkligen susen för halsbrännan minsann. Så nu sitter jag här klockan 04.59 bara för att det absolut inte går att ligga ner. Inte ens med extra kudde. Men jag är i alla fall en lärdom rikare. Dessutom visste jag att om bäbis inte härjat runt i en enmans-moshpit på dagen så kommer den på natten och små fötter rakt i magsäcken kan också göra underverk för halsbränna. Nämen jag är inte bitter på mig själv.

 

Då ska vi kika lite närmare på den positiva sidan. Klockan 04.59 är det inte lika varmt ute och jag kan leva. Det är något magiskt med tidig morgon. Bäbis härjar och mår fint. Jag har gott om tid att vila senare idag om det skulle behövas. Så det är inte synd om mig egentlligen men har man en blogg så kan man väl ändå få gnälla lite nu och då.

Så.

Hejdå!