emmaohgren

Min älskade mormor avled för en vecka sedan. Hon blev 93 år och hade bestämt sig att hon skulle hem till sin man nu så allt hon spisade de sista tre veckorna var musik. Ljuvliga mormor.

 

Av henne fick jag ärva ett piano. Äntligen kommer det att finnas ett piano i mitt hem igen och jag föreställer mig hur jag kommer att lira varje dag och bara bli bättre och bättre. För jag kan lova att de skalor jag tragglade med mormor förut behöver bättras på. Men nu är det upp till mig att spela Heinzelmännchens wachtparade till jul.

 

Kul också att ha ett piano när bäbis kommer. Den kommer givetvis att bli sveriges nya Robert Wells och spela som en gud. Idag vid 13 kommer de människor jag lejt för att bära painot. Helt klart värt varenda öre att få någon annan att bära kolossen.

 

På tal om att bära koloss så börjar den här kaggen nå episka proportioner nu. Jag kan lätt erkänna att jag längtar tills jag får ha min kropp i fred igen och orka mer än posta ett brev utan att behöva vila. Längtar tillbaka till träningen som fan. Nu är kroppen helt slut och hjärnan går på högvarv. Tids nog blir det tvärtom minsann.

 

Längtar till det också. LIX!