emmaohgren

Jag blir less som fan. Storebror velar som en jävla mes. Jag har bestämt pris för bilen och han har fått pruta dessutom för att han ska känna sig nöjd. Då hittar han samma bli nästan 10 000 spänn billigare på blocket. Nån jävla tant säljer sin. Jag tror starkt att hon är lurad som satan eller så är det nått fel på biljäveln. Han börjar då kinka i varje fall, men då får det fan vara. Jag sänker inte mitt pris. Jävla helvette vad less jag är på den där satans jävla biljäveln. God damn it alltså. Skrota skiten. Jag vill bara bli av med helvetet. Jag brinner av. Håll er borta från mig!!

Pappa ringde tidigare och lät konstig. Han har just fått reda på att han har en tumör i magen.Den sitter mellan ändtarmen och prostatan och förstör verksamheten för båda två. Behöver jag tillägga att han även har ont? Men han är så van att ha ont i kroppen att han inte reagerar. Hela sommaren har han haft problem och när han gick till vårdcentralen (som jag ska döda) säger de att han har urinvägsinfektion. Hur i helvete kan de ta så fel? De kan ju alltså inte ens ha tagit odling på urinen. Bara givit honom tabletter starka som fan med antibiotika och skickat hem honom. Antibiotika som gjorde honom dålig. Hela tiden har tumören fått växa. Idag har han fått en så rejäl undersökning att han kände sig våldtagen. Kameror överallt. Sen fick han köra hem fem mil själv. Han fick ta nyheten själv också. Det var ingen där med honom. När han kom hem skakade han. Inom en månad skulle han få operera. Tills dess är det mer piller som gäller. Små, starka smärtstillande tabletter. Han i stort sett skrattade när han berättade att han hade en tumör i magen och att det var allvarligt.
Jag vill inte att det här ska hända och nu är jag bara rädd.

Varför tycker jag det är som roligast att lyssna på fåniga musikalsånger nu? Jag måste smyga med mitt intresse för jag är ju hårdrockare. Fast egentligen inte. Att vara hårdrockare borde ju innebära att jag inte bryr mig. Skit samma nu. Jag ska rapportera om vad som hänt i sommar so far (för enligt mig är det massvis med sommar kvar). Det första som hände var att jag sålde karameller på Åsele marknad...känns som att jag berättat det så jag skippar det. Sen kom storebror hem och det var skumt som fan. Han har varit i Sverige i tre veckor nu och han har redan fått ett jobb. Chansen att det händer i USA känns slim to none. Jäpp! Jag är internationell idag. Sen...bla bla bla...stugan stugan. Sova, läsa, måla. Diverse smååarbeten. Gosat överdrivet mycket med vovven och nu känns det tomt o hjärtat på mig. Gillar inte att vara borta från honom. Absolut roligast i sommar var när vovven fick sår på halsen och blev tungen att ha tratt..det var inte så skoj men sen upptäckte vi att vi hade en jävla massa grodor på gården som skuttade runt om nätterna. Hundarnas reaktion på amfibierna var fan obetalbar. De var lite halvrädd, speciellt då fanskapet hoppade. De visste inte om de skulle äta upp grodan eller fly åt motsatt håll. Jag har garvat så jag fick hicka. Sen har jag svikit kompisar åt höger och vänster genom att insistera på att inte dyka upp i Umeå på länge. Jag har haft min egen tid...fast jag känner lite nu att det är uuunderbart att vara tillbaka i Umeå och vara själv i lägenheten. Herrejävlar vad jag inte varit ensam i mamma och pappas närvaro. Men tanten har hållit sig relativt lugn. Sen kom min mens som jag väntat på alldeles för länge. Lång historia det där..men den har varit borta....och jag ville ha tillbaka den för att känna mig normal. Den dök upp och jag småjublade i fem minuter sen kom den kraftigaste menssmärtan jag varit med om i hela mitt liv. Jag visste inte om jag skulle gråta eller spy. Jag gjorde båda omvartannat. Sen tog jag en fet jävla whiskey och tog en ursinnig promenad i regnet lyssnandes på förbannad musik. Faktum är att det hjälpte. Satans kramp. Sen var det dags att dyka upp i Umeå igen. Inte för att jag bryr mig om nån jävla gratis festival packad med skitartister. Nä. En polare har blivit färdig med sin båt han renoverat i tretusen år och han hade den vid kajen. Där satt Emman och drack hjortron vin. Sen for vi till trädgråden och där försvann tiden skitfort. Sen mötte jag det par jag adopterade på parkfesten hemma i Nördis. De kände igen mig och vi surrade lite och de drog med mig på efterfest. Såååå smart. Men de var roliga människor allihopa. Jag kom bara ihåg vad en snubbe hette. Det kändes lite som en konspiration för helt plötsligt försvann alla och lämnade mig i samma rum som han. Jag trodde för ett tag att jag var 14 år igen och att han var på väg att fråga chans, sen kom jag på att jag faktiskt är 27 och fann hela situationen absurd. Jag gick hem över det stora, stora berget och blev andfådd. Hela dagen igår var jag bakis som satan. Ni vet så där bakis då man inte kan röra på sig. Ont i nacken och huvudet och magen och äcklig. Då kom snäll-tomas förbi med cola och ostkrokar åt mig. Sen somnade jag och idag är det måndag. Weehoo! Jag ska ut och åka båt nu. Adjö.