emmaohgren

Jobb jobb jobbelijobb. Internet funkar på the job och det är positivigast. Negativt är att det är svårt att vara med på brädspel på en annan adress då man sitter och låtsas jobba på en annan adress....än den första man syftade på. Jo jag vet...jag har druckit för mycket kaffe och slungats hejvilt mellan sinnesstadier idag. Djup melankoli, eufori apati. Jag borde kolla upp symptomer för biopolär 1 och 2 samt borderliner för det känns lite som att jag hamnat i något. Som vanligt vet jag att det går över. Det är säkert uppmärksamhet jag törstar eller c-vitamin eller något annat trivialt. Men det är lite roligt att överdramatisera och så. Igår hämtades det en sänggavel från byn som jag (med hjälp) ska snickra på så att den passar mig egen bädd. Det tror jag blir överjävla bra. Värt att nämna är att min pappa byggt just den sängen så jag kommer att sova som en gudinna.
ÅHHH!!! Så här då; efter detta jobbpass är jag ledig i en vecka. SWEETNESS!! Första dygnen kommer att spenderas i byn för det har jag lovat. Men sen är jag tillbaka och ska....va.
Helt allvarligt. Den ledigheten ska spenderas till navelskådning. Vad i fan ska jag göra? Varför måsteframtiden insistera med att dyka upp när jag inte är redo? Å varför i hela helvete är jag aldrig redo? Jag är en mespropp. "Nä Emma. Du är vettig och stark". My ass. Istället för detta ska jag spela tv-spel. Gömma huvudet i sanden är mäktigt och fruktansvärt hårdrocksaktigt. Självförakt är nyttigt.

Fick just ett elefonsamtal av min kusins ena son Adam. Han är typ åtta och tycker att jag är tuff...ööh..vad är jag tremänning? Vi träffades ju på julafton och rockade singstar i några timmar. Han visste inte att vi var släkt då, men nu har jag ju hans mobbenummer (ja han är 8 och äger en mobil) så jag har lovat att ringa när jag är i Nördis nån gång. Övriga bravader i helgen var en liten fest på fredagen som var rolig. Men det var många som den inte var rolig för och det gräts både här och där av olika anledningar. Den här gången gick det dock bättre för mig och mina planer gick i lås. Jag var INTE bakis idag och tog en skönt (men jävligt blöt) promenad mitt på dagen. KÄndes najs som satan. Min mobil fick inte hänka med ut överhuvudtaget igår och det var ett smart beslut. JA! Ute på krogen hittade jag en gammal arbetskamrat och vi surrade en massa. Dels ska han hoppa in i En Annan Spelgrupp för han är numera arbetskamrat med vår SL. Nu kommer de konstigaste nyheterna. Han sa att hans första intryck av mig var att jag var en otrevlig person. Jag baxnade. Det är första gången jag hört det. Han hann inte berätta mer för det var dags att fara hem, men jag kan ju intervjua mer senare om han spelar midvinterrollspel med oss.....kommer inte ihåg vad det hette. Åhh...då ska jag tappa SL oskulden också..lite halvt som halvt i alla fall. Jag är nervös men eggad. Jag kanske är skitbra och kanske dålig, men jag tror inte de lynchar mig för det. På tisdag ska vi träffas och plotta jag och SL. Sweeeet! Jahapp...vad sk ajag nu göra resterande lördagsaftonen? Jag har gjort ett tappert försök att se film men jag somnar ju bara hela tiden. Så nu är kvällen relativt ung och jag är pigg som en kulting. Såååatteeeehhhhh!!!

I det sjukhusrum där ett oavbrutet pip låter
Sitter en son vid sin fars sida och gråter
Vill ha åter den mannen som nyss tagit sitt farväl
Från vår värld och är på väg med sin själ på sin sista färd
Ligger där och ser ut att bara sova
Men skenet bedrar för cancern höll vad den lova
Att den inom en månad skulle ta hans far
Han som var så mysig och så underbar
Men såklart livet är inte rättvist
O de som gjort gott får aldrig betala rätt pris
Fast på sätt o vis så var sonen ändå rätt glad
För hans far hade ju levt i allra högsta grad
Han hade levt var dag så mycket som han kunnat
Älskat sina nära som han aldrig då försummat
Gjorde dumma saker ibland men det gör alla
Visste dock hur man fick lyckan att svalla
Fast det allra bästa minnet sonen kommer ha
Är från den sista stunden de hade idag
Då hans far med ett stort varmt leende
Sa som sista ord "på återseende"

En låttext som lillebror hade i sin dagbok. Det är en låttext skriven av någon annan men det är ändå på pricken mina upplevesler i slutet av december då pappa dog. Åh fy fan vad ledsen jag blev nu. Jag saknar min pappa.

Hmm..fick perspektiv. Pratade med en kompis i telefon just som går igenom en svår period i sitt liv så vi kom överens att ses senare och prata som satan om allt möjligt. Åhh..upp och ner i en stor jävla satans bergochdal bana. Livet.

Jag kan nästan konkurrera med Idan om bäst rubriker på inläggen och det kanske är det jag gör. Hur som helst är jag tillbaka i telefonvärlden nu och med samma gamla nummer som jag haft sen...tja...forever. Så ni som försökt ringa och jag inte svarat och ni därför lagt mig på "att döda-listan" får ta fram suddet (vems mormor mer än min kallade det för kartschuck?) Det är nämligen inte mitt fel att den försvann....bara lite. Nu sitter jag med en lånad mobil och känner mig gammal och bakåtsträvande och tycker att det var bättre förr men en mobil som jag förstod mig på. Det tog två timmar och hjälp av en expert (förra ägaren) innan jag fick av knappljuden. Hur mycket jag ogillar knappljud ska jag inte gå in på. Idag när jag jobbade och fick lön var jag på stan i flera timmar och ryade runt. Resultatet blev röda jeans som sitter som ett ormskinn. Lite örhängen eftersom de har en förmåga att försvinna för jämnan och trilla bort och lite tjaffs....typ två plommon. Helt ok arbetsdag med andra ord. Imorgon blir det också helt ok för då är det möte och vi ska surra om styrkort för såna är viktiga och bra.
Nä fan.....ja..som sagt.....ring mig nu för nu går det. Satan vad det går.

Jag är klantigast och dummast. Var på rolig fest och efterfest och allt möjlig i helgen. När jag kommer hem märker jag att min mobil är borta. SUUUUUUUUUCKAAA!!! DummajävlaäckelEmma. Jag har beställt en ny nu och den borde väl komma snart. Får nytt somkort på tisdag också...men ändå. Det finns roliga sätt att spendera pengar på än att tappa bort dom. Sen var jag bakis på jobbet också och spydde två gånger för så fräsch och fin är jag. Nä...bara äcklig. Jag borde tvätta mig och skaffa ett jobb. Huvva. Jag lovar...ni vill INTE vara mig.
John!!! Som sagt...ingen mobil men om du går online kan jag skriva till dig där och säga JA vil kan planera rollspel idag...men....ja. Det går att ringa personlamobilen som jag snott med mig för att ha någon form av väckarklocka nu när jag ska upp tidigt tre dagar på raken...det är 0702084322..tror jag. Aja....döda mig!

Jag måste ha litteratur innan jag börjar bli destruktiv. Jag klarar mig inte utan böcker.
Idag glömde jag visst bort jobbet. Drog iväg på möte vid 13 och det slutade 15. När jag steg av bussen här hemma hade jag inte en tanke på att jag faktiskt slutar 17 och jobbpasset var därför inte över. Well well. Det han hända den bästa onekligen eftersom det hände mig. De skrattar bara åt mig på jobbet. Det måste bero på att de är glada att se mig igen. De har saknat mig. Ja. Enda möjliga förklaringen. De gillar mig för jag är bra på att möblera om. Jag är också bra på att skälla på chefen. Han är segare än sirap i slowmotion. Herrejävlar. Jag vill bara sparka honom i röven så det händer något. Vi måste få ny dator och nytt modem till jobbet. Detta är tokjävla väsentligt eftersom vi ska sköta allt via internet såsom byte av pass, övertid, sjukfrånvaro och bla bla bla. Nu ska karljäveln inte fixa dator till oss förrän ALLA hans arbetsplatser får datorer. Jööhhhkkk!! Det känns som att det kan ta tid. Idioti. Men det positiva är att jag fått löneförhöjning nu. De klagade som fan för att jag inte var med i facket så jag måste döda dom lite. Varför ska man egentligen få högre lön som personlig assistent om man är utbildad undersköterska eller något sådant? Det har ju inget med varandra att göra. Det är som att jag ska gå högre lön som skomakare för jag kan svetsa. Dumma jävla idiotisamhälle. Sen försökte samma tröga karl förklara för mig hur jag måste följa med min brukare om hon vill åka bort en helg och jobba konstant i flera dyng och inte få betalt för det. Men han har gett sig på sin överman. Det vill jag lova. Jag kanske måste döda honom lite. Tur det finns riktigt arg musik att lyssna på när jag känner mig förbannad. Annars hade möblerna flygit här i krokarna.
Nä satan också.

Jag borde fota mer för det fanns så många roliga incidenter som hände i helgen, men nu har jag ju inte gjort det så varför tar jag ens upp det? Först var det spontanfest på mariehem dit jag inte orkade åka buss. Det fick bli taxi istället och då fick jag åka med helgens första partychaffis. Han var så jävla rolig. Fest var helt ok även om alla satt i köket och pratade hela kvällen för ingen orkade fara ut. Hem, sova vakna obakis. Det är fan en bravad. Sen var det dags igen på lördagen. Fest med hårdrocksdräggen och premiär(för mig) på coverclub. Det stället kommer jag att gilla. Fuldans med bröderna till sånger såsom 18 and life to go, you give love a bad name och så vidare. Inne på coverclub fanns det ett rum som var avsett för karaoke. Dit gick folk upp frivilligt och skrålade i mikrofoner mer eller mindre dåligt. Själv satt jag smart nog kvar i stolen och vägrade flytta mig. Enda gången jag lättade var då någon välte bordet så att min drink hamnade i mitt knä. Jag såg ut som en inkontinensoffer men orkade inte göra något åt det. Sen var jag duktigast och fyllekäkade inte pizza. Det fick bli mackor när jag kom hem istället. Sweet! Totalt jävla obakis idag och duktig som en gnu. Gör matlådor och känner mig vuxen. Så går det då man träffar många roliga människor i flera timmar. Hjärnan måste bearbeta alla intryck. Sen tittade Lars förbi och sa att jag såg risig ut (eller sa han trött?) och visade roligt klipp på youtube. Nu borde jag vara ultimat duktig och ta en promenad, men det tar emot en smula. Jag kanske gör det om jag inte skiter i det. Ni kommer aldrig någonsin att få veta vilket beslut jag tog heller. Mouahahaha!!!! Imorgon är det måndag. Hoppas alla har ångest. Härå!

Drömmar.
Två på raken. Jag drömmer först att jag vaknar och har tappat rösten helt. Jag kan inte prata och inte skrika. Lillebror jävlas rejält med mig och gör illa mig och jag kan inte ropa på hjälp Inne i köket hänger det stora tygstycken ned från taket.

I den andra drömmer är jag på ålidhem centrum som förvandlas till en båt med en jävla massa folk i små rum. Alla upptagna med sitt. Jag letar efter någon. Typ mamma eller min brukare. Plötsligt rör sig båten som om den befann sig i vild storm och det blir svårt att gå som satan. När jag tittar ut är vi på kajen hemma i byn och båten är nu en stor, gul sopbil. Ett monster (som ser ut som en kolsvart krokodil storlek XXXXXXXXXXXXXXXXL) springer mot mig. Jag hoppar ut ur sopbilen och monstret välter bilen som mosar benet på mig lite. Jag springer in för att gömma mig i skyddsrummet som finns där och märker att jag har ont i benet. Det är ett stort jävla sår där som är uppfläkt med hullingar och linor som krokat fast i köttet. Vaknar livrädd.

Analysera nu detta om ni kan. Jag har då chillat med psykologbesök nu eftersom hon tyckte att jag själv borde söka den utbildningen för jag "är så vettig". Jag håller som med henne. Alltså...jag är inte sugen på utbildningen tror jag, men jag är vettig Känner mig vettig och stark..just i dag i alla fall. Det har varit en bra dag. Fick min nya mobil. Den var fin. Killen som hjälpte mig var rolig och hade skön humor. Fikade sen med en polare i flera timmar och blev bjuden på fest. Hejja jag.

Första passet på jobbet igår sedan....hmmm...november någon gång. Men fy fan vad bra det gick. Jag är ju så exeptionellt bra att jag inte glömt någonting. Fick min julklapp från chefen och det var tre glaslyktor varav den största är...jättestor. De ska få stå på balkongen eller något sådant. Inte sovit mycket inatt och idag är det ärenden som gäller. Ner på stan och tjoa runt. För tusen år sedan fick jag en reka av chefen för att införskaffa diverse utensilier till jobbet, men det har ju inte blivit av direkt. Kände ett milt stygn av dåligt samvete igår. Aja..ingen har ju dött av det. Ska även träffa min lilla psykolog idag och säga att jul och nyår av avklarade med bravur. Där också helt utan att dö eller ta skada. Jag är bara glad att skiten är över och att det är ett helt år till nästa gång. Kanske julen 2008 blir roligare? Ja..om jag gör den roligare så blir den det. Bestämt!

Nu har livet börjat trilla vidare. Inatt låg jag i flera timmar och tänkte på pappa men utan att gråta. Nedstämd sure, men ingen ihopbrytning.
Jag har mossa på hjärnan och ids därför inte skriva mer.
När ska vi spela rollspel? När ska vi spela rollspel? När ska vi spela rollspel? När ska vi spela rollspel?...ja...och så vidare.