emmaohgren

Hälsade på pappa idag. Vi hade en så kallad anhörig träff. Kändes bra eftersom det på sistonde varit lite hit och dit. Jag glömde ju bort att fråga om det verkligen var pappa som fått hjärtstillestånd eller om kärringen bara svammlade. Det visade sig att hon svammlade och det kändes skönt. Men jag hade inte blivit förvånad om han åkt på det också uppepå allt annat. Vid påhälsning idag var pappa ändå piggare än jag sett honom på länge. Av någon anledning känns det som att detta har hållit på i flera månader och inte i en vecka. Det kan bero på tröttheten. Känslan att jag är på vippen att inte orka mer. Men sen av någon jävla anledning så blir minuten därpå en smula bättre. Idag sa pappa; "men vilken jävla vecka det här har varit" så han verkar ha lite koll på att det gått upp och ner. Men han kommer inte ihåg något från dagen han åkte in med ambulans. Stroken har inte satt sig på något specifikt ställe i hjärnan utan omfattar mer hela...hur nu det går till. Han är inte förlamad vad vi vet. Han har inte riktigt varit uppe och gått. Han har försökt sitta på sängkanten med då blev han yr och började må dåligt. Enligt läkarna är situationen denna. Läget fortsätter bli bättre, men det är fortfarande allvarligt. Vi kan alltså inte känna oss trygga ännu eftersom det fortfarande är fråga om infektion och vätska i buken. För att inte tala om den omfattande operation han genomgått samt skrumplever...och stroke. Öhh...vad mer? Idag hade jag och mamma ett samtal där vi beslöt att hundarna måste omplaceras. Hon klarar inte två hundar själv eftersom vi nu försöker se sanningen i vitögat. Hon har också börjat leta efter en mindre lägenhet som ska vara på bottenplan. Denna är två trappor upp och det är uteslutet för pappa om...när....om...när....han kommer hem. Jag lever i min gråzon och det sträcker sig vida omkring mig. Talade med en släkting idag och det kändes ganska bra eftersom hon gått igenom liknande kris med familjemedlem. Livsomvälvande omställningar och sånt. Hon har dessutom både lillebror och storebror. Ja det kändes som att hon förstod mig utan att jag behövde säga något. Imorgon ska jag försöka boka tid hos en psykolog för att få hjälp och styrka. En annan vän sa att jag skulle se det som min tid då jag tar hand om mig själv och att jag inte ska se det som något....pinsamt eller liknande. Det gör jag inte heller..men jag är skeptisk och har jättemånga förutfattade meningar men det beror på att allt jag sett om psykologer kommer från film. En bra film jag sett mitt i röran hette garden state. Den var suverän. Jag har också sett mindre bra filmer såsom I know who killed me. Lindsay Lohan kommer aldrig att vara bra skådespelare eller artist i mina ögon. Men hon fyllde sitt syfte med bravur. Imorgon ska den kvinnliga delen av släkten samlas för att försöka pynta hemma hos mormor. Jag längtar dit lite för jag kan spela piano där. Hon har ett jättefint helvitt Yamaha piano som jag avgudar. Synd att hon inte kan spela lika mycket som förr. Jag känner mig så avtrubbad just nu. Att hundarna ska omplaceras har inte rört mig nämnvärt mycket. När släktingar ringer kan jag lika gärna skämta som gråta. Jag vet inte. Nu vill jag krypa in i en bra bok och stanna där ett tag. Imorgon ska jag besöka biblioteket här och se vad de har att erbjuda. Hur länge jag stannar här vet jag inte. Tills jag känner att det är nog antar jag.