emmaohgren

Skulle ut och åka bil. Storebror skulle införskaffa ny bil (eller snarare annan bil) och mamma ville traska på nolia. Jag är en god dotter och hängde med. Någonstans några mil utanför stora saten där jag bor börjar bilen leva om som satan. Vi tror alla att det är punka för det är ett typiska punk-ljud. Vi stannar till vid sidan av E4:an. Det är inte direkt ett lugnt ställe om vi säger så. Men vi hittar ingen jävla punka. Alla däck har luft i sig. Nåväl. Vi hörde väl i syne då, tänkte vi och började köra vidare igen. Då dyker samma ljud upp igen och plötsligt vickar bilen till och blir liksom låg på vänstra baksidan. Förbi oss rullar strax vårt eget bakdäck i en jävla hastighet. Det är inte helt lätt att få stopp på bilen. Däcken dunsar in i mitträcket och iväg mot diket på vår sida. Vid närmare beskådning kan vi konstatera att samtliga bultar på däcket är helt väck. Inte trasiga eller så utan BORTA. Det kunde ha slutat i krasch som fan...men vi klarade oss. Vi har pappa som skyddsängel. Good work daddy-o. Vi snor några bultar från resterande däck petar fast det som lossnat och skrapar vidare in till stan. Det känns alltid skumt i kroppen när sedan chocken och alla "tänk om" kommer ikapp. Men vi överlevde, köpte skor och sen drog jag hem. Själv är jag ingen bilägare längre. Fick köra gamla UFG:en på skroten. Det fanns ingen återvändo, men jag får ju köra Volvo närhelst jag vill...vilket är aldrig.
Ja...förutom nära döden upplevelser är sommaren och semestern helt ok så länge. Jag är ledig flera veckor till och ska hinna hitta på ofog. I förrgår badade jag för första gången i sommar. Varför har det blivit så?