en sån där dag

Katastrof början på dagen...fast egentligen var det igår. Jag drömde en av de mest groteska drömmar jag varit med om och det vill inte säga lite då det är mig det handlar om. I drömmen dog pappa och jag grät. Jag vaknade och grät också och kunde inte riktigt sluta. Sen brann det av i hjärnan. Fet-deppen slog till med all sin kraft. Liten, oduglig och osynlig var mantrat. Vad gör jag och vad vill jag? Vad håller jag på med och vad är viktigt? Kunde inte riktigt få rätsida på tankarna eftersom de insisterade på att komma alla samtidigt. En enda jävla röra blev det. Rakt i säng tittandes på lagom morbid Battle Rojal" och sen iväg till jobbet. Här hann jag vara i tre sekunder innan vi skulle iväg och julpyssla. Men..min svarta sinnesstämning smälte en aning då faktiskt. Jag ska bara lära mig att hålla den stången och låta bye gones be bye gones. Men vem dras inte med hjärnspöken? Den elaka rösten ni vet som enträget försöker övertala en att lägga ner och gå och gömma sig för det är ändå för svårt. Jag hatar att känna mig oduglig och osynlig. Jag har gjort det nog mycket redan ändå. Jag hatar när jag jämför mig med andra människor och övertalar mig själv att de är bättre på allt jag försöker göra och vara. Jag hatar när skylten i pannan dyker upp där det står "BLUFF"!!! Jag måste lära mig att vara snällare mot mig själv och skita i andra i både hur de gör, hur de ser ut och hur de är. Jag borde duga.

Kommentarer
Postat av: Frida

Klart du duger! Kom ihåg att dina tomtar var bäst ju! Och du gillar ju inte ens pyssel :)

2007-11-22 @ 09:12:35
URL: http://frida07.blogg.se
Postat av: Emman

Frida: Jo de blev ju fan helt ok. De borde få hedersplats nånstans i lägenheten så alla kan se och beundra dem. =)

2007-11-22 @ 10:56:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0