emmaohgren

Jag fullkomligen ÄLSKAR bildföljden på nyheterna just nu. Den har visats några gånger och jag fnissar varje gång. Männsiskan är så underbart idiotisk.
Vi har en fin tradition som går ut på att vi ska fira att våren är här med pompa och ståt...och eldar. Massor av dom. Dessutom är ju smällare och raketer dö-skojiga så de ska vi ha många av ..överallt.
Bilderna går från maffig brasa och sång till en bandman som traskar runt på ett stort område som härjats av gräsbrand. Det är ju helt jävla underbart vackert. Alla är vi kamikazepiloter.
Det får mig verkligen att både småle och skratta. Dumma människor.

Jag har fått igång min bil nu. Tack Andreas. Du är en ängel. Felet var bara att den var sur. Så kan det bli när man inte kör bilen på ett halvår. Nu ska den besiktigas fort som fan för jag vill köra nu. Jag är grymt sugen. Jag skulle tydligen vara chaufför år Ida tror hon. Men jag är svindyr.

Skolarbetet går bra. Det börjar brinna i knutarna för på fredag ska det lämnas in och då påbörjas nästa projekt. Det är av mer romantisk karaktär och risken att Emman somnar är överhängande. Jävla förnuft och känsla.
Men sen blir det åka av då det är Kinsey på schemat.

Något mer? Nio dagar till operationen. Den äcklar mig men jag är grymt exalterad ändå. Jag behöver bara tänka på artheromet så känner jag den. Konstigt?
Biljetter till SRF är beställda för jag vill verkligen dit. Mats har lovat att vi ska sitta längst fram i bussen och sjunga nidvisor hela vägen ner..eller så långt vi ids i alla fall. Jag tror den bussresan kommer att bli dryg, men det är kortare till Sölvesborg än till Linz i alla fall. Ja.

Allt har ändrats igen och jag behöver tid. Jag vill inte prata med alla och jag vill välja samtalsämne själv. Ingen kan tvinga sig på mig och önska något. Bara så ni vet.
Förutom de difusa önskningarna har jag gärvt ner mig i pluggandet och har gjort mina fyra A4 sidor av analys till en konst. Det är i stort sett omöjligt att dels få in ett referat OCH en analys och ska behandla ett enormt ämne på de sidorna, men självklart ska jag lyckas. Det finns ingen annan utväg. Jag gräver gärna ner mig. Här i gropen trivs jag. Sällskapet består av VNV nation och slagsmålsklubben omvartannat. Jag funderar på att vara själv när jag blir skuren i huvudet bara för att se vad som händer. Suga på nervositeten. Svimmar jag eller kräks eller dör eller skriker finns det både läkare och sjukskötare/sköterskor som får stoppa om mig. Jag tackar alla som erbjudit sig..men i skrivande stund tror jag att jag har rätt.
Så får det bli. Så är det sagt. Nu mer öl och Foucault. Oslagbar kombination för er som aldrig provat. Vem behöver droger?

Det är för fan fem år sedan vi körde igång den klubben. Eller jag är inte och har aldrig varit med i någon styrelse, men jag har ändå varit med på nästan allt. Träffat Blind Guardian och nästan, nästan, nästan Arch Enemy. De ställde in veckan innan spelningen för Angela hade ont i halsen. Har också fått gratis biljetter till SRF..fast det kanske var av Sound Pollution. Nu vet jag inte om jag ska fara på SRF. Det är så jävli dyrt och det är bara Dark Tranquility som lockar. Hum hum och hum. Känner jag mig själv väl så betyder denna tvekan att jag inte far. Who am I kidding?!? Inte mig själv i alla fall.

Nu ska jag hoppa ner på stan för det är en lite lillebror som fyller år idag. Hela 21. Nu får han köpa alkohol i USA. VApen har han fått köpa sen han var 11....typ. Kritik? Nä! Den är dold.
Sen är det måndag och det betyder träning....fast det gör nästan alla dagar nuförtiden. Jag vet inte. Bara jag kommer ihåg att äta.....som jag kommer på nu att jag inte gjort. Satan Jag ids inte nu. Tar det på stan. Jävla mat. Jag borde skaffa anorexi. Då blir jag snygg.

Men FÖRST ska jag fota min dammsugarpåse.
Idag går jag inte igenom någon stavning ba så ni vet.

Sittning igår. Den var ok, men jag hatar och avskyr alla ungar. Det första som händer medan vi bara är inne på förrätten är att de (självklart) ska ställa sig upp och sjunga någon störd jävla sång. Resultatet är att de råkar tippa bordet mot mig och minbrukare så vi dränks i öl och rödvin. idioterna reagerar inte ens. De uppvisade inte en enda tillstymelse till att kanske be om ursäkt eller hjälpa till att stoppa flödet eller hämta papper. VAD FAN SOM HELST!!! Jag blev så irriterad att jag bet mig så hårt i tungen för att inte skrika att jag fick ett sår. Med smak av blod traskade jag iväg till toaletterna för att gör att fåfängt försök att torka upp med papper. Det kändes om att jag pissat ner mig. Det plaskade i rumpan. Som tur var hade vi båda svarta kläder så varken rödvin eller vätska syndes. Då hade jag börjat slåss. Stolen jag sattpå blev dyngsur så jag bytte och lät den öl-blöta stå bredvid.
Då ska nått annat mongo-gäng ut och kuta runt lokalen för det är deras jävla "upppdrag" . När de kommer fram till oss står det en neddränkt stol där. Hur reagerar asen? "Det står ju en stol här. Ta bort den!" Jag hade lust att köra ner stolsatan i halsen på fanskapet. Vilken jävla apa.

Jag hatar människor. De är får och ska slaktas långsamt med en rostig sked.

En sak som är positiv...och det är rejält..är att jag klarade av ett jobbmoment igår och jag inte klarat av på ett år. Jag blev glad och stolt och lättad. Men ilskan var överjävla uppfriskande. Jag älskar när den kommer. Idag pratar vi om just ilska.

Vaffan!! Vad är det jag håller på med?? Samma snubbe som ville ha bråk då jag var ute med Ida var igång igen i afton..å vad värre är att jag skulle  stoppa igen. Egentligen tyk´cker jag att det inte finns mer tillfredsställande saker än då män med svallande testosteron pucklar på varandra. Jag borde låta dom hållas. Istället skulle jag få dem att tänka efter och de lungade faktiskt ner sig. Vad hände då? Jag får skäll för att jag är snäll, snygg OCH upptagen. Int i fan är det något negativt. Självklart är jag upptagen med de kvaliteér jag innefattar.
Skumma pojkar. JAg förstår mig inte på hur de funkar. Pojkar är skumma. Jag är dyngless på att höra diverse pojkar prat aom hur konstiga tjejer är när det är DOM som är sepe.

Min stavning är åt satan. . men jag har fått gratis öl hela kvällen. Jag var snäll och sopade inne i rökrummet.
Jag är slav. Do with me as you please....tills jag blir less och säger ifrån. Dumma pojkar!!!

Först vill jag skriva om storebror. En gång såg jag på en program vid namn Baby Boom där de talade om pseudotvillingar. Det kallas syskon som är födda med mindre än två års mellanrum. De kan alltså bli lika tajta som "vanliga" tvillingar. Särskilt om den yngre är en tjej då de kommer ikapp killen i mognadsprocessen. Det är jag och min bror. Vi har varit tajta som fan ända fram till för fem år sedan då han flyttade till USA. Han hittade en tjej han blev förtjust i och han hatade ju Sverige så en flytt blev aktuell. Då det var ganska nyligen som diverse plan krashade in i diverse byggnader var inte migrationsverket i USA så peppade på att ta emot utlänningar. Det löste bror med att gifta sig. Suverän toppen idé. För två år sedan var han hem och hälsade på. Då hade han varit borta i tre år. Men han hade inte tid för oss då,...eller "mig" ska jag väl skriva. Jag som nu ska vara ärlig och granska mig själv. Jag såg det som ett stort svek och förstod mig inte på honom.
Nu för två dagar sedan hälsar mamma och pappa att han sagt att han ska flytta hem igen nu i sommar. Men jag tror inte på det förrän jag pratat med honom själv...vilket inte händer ofta. Han är konflikträdd och skraj för vad det kommer att innebära om/när han drar. Mer om detta senare då jag pratat med honom.

Den 10 Maj ska jag till farbror doktorn och skära bort en atherom. En godartad cysta. Den sitter så satans olägligt till för någon som tränar mycket...den har också ömmat och den växer. Läste på om atherom och om man inte behandlar dem kan de bli stora som en apelsin. Det vill jag helst inte ha nej. Vad värre är att man kanske måste sätta in ett dränage över natten och plocka bort själva inehållet dagen efter då det torkat ihop..eller vaffan de nu menade. Även detta skriver jag mer om senare då jag vet mer..eller till och med tagit bort den.

Jag har städat idag. En konstig städning som innefattar de ställen man inte brukar orka städa på i vanliga fall. De ställen som innebär att man måste flytta på nått torka, torka, torka och sen ställa tillbaka. Men det är fan gjort och jag känner mig nöjd. Nu tvättar jag ett täcke som inte blivit tvättat på många, många år. Däremot har det blivit nedsvettat många gånger. Nam i nam. Jag borde byta täcke helt för jag vaknar i en pöl på mornarna.

Sista saken att förtälja. Jag jobbade extra idag och det kändes bra. Jag fick känna mig skicklig och bra på mitt yrke. Jag blev särskilt efterfrågad. Jag kom ihåg rutiner som jag inte utfört på över ett år och vi hade det roligt ihop. Sen kändes det gemytligt med alla som ärligt frågade hur det var med mig.
Ja..jag har inte glömt. Jag jobbar fortfarande på mitt sätt att tänka. Jag analyserar allt som sticker ut och inte. En tjej igår på träningen rörde sig så fint och smidigt och jag tyckte att jag själv inte gjorde det så jag ändrade mig. Det är hårt arbete.

Jag har trillar ner i ett stort svart hål av självömkan och kommer inte upp. Ovanför står alla och är mycket större än mig. Jag måste skärpa mig och sluta upp med dumheterna, men jag känner mig inte färdig. Jag vill inte putta ner dom djupt in i själen igen. Jag vill hellre damma av dem och nagelfara dem för att se om det ska sparas eller slängas. Även om min kris inte är enorm och jag inte ens riktigt kan sätta fingret på vad det handlar om så får jag inte förlöjliga den. Den är ju onekligen en faktum. Man ska inte börja gråta av att hyvla leverpastej.

Det har hänt förut och dessutom många gånger. Då brukar jag vältra mig i det i några dagar för att sen återuppstå som nån äcklig fågel fenix med ny energi (så försöker jag intala mig själv att det är i varje fall). Det brukar fan funka, men jag känner mig lömsk och som om jag besitter en hemlighet som ingen får veta. Ingen får avslöja mig och då måste jag kämpa. För VAD?!?!? Störda jävla unge.

Den text jag sitter och skriver är absolut inget som jag pratar om..men som text fungerar det. Jag biktar mig för mig själv och ber om nåd. Obarhärtig som jag är så kommer den sällan. Det kommer snarare ett skratt.

Det är överjävla läskigt att hälla ut känslor så här men jag bestämde mig inatt för att det är nödvändigt. Jag måste helt enkelt. Det blir mindre skrämmade så efter ett tag. Men just nu är jag allt annat än bekväm. Men det är hög tid. Jag ska på en månad inte jämföra mig med någon annan och gör jag det ska jag genast pausa och ta reda på varför och vad det ger. Jag måste helt enklet tycka om mig själv igen för just nu är vi inte kompisar jag och mig själv. Så. Djupa andetag. Det börjar NU.

Vi som var barn på 70-talet och 80-talet borde inte ha överlevt. Våra barnsängar var målade
med blybaserad färg. Vi hade inga barnsäkra medicinflaskor, dörrar
eller skåp, och när vi cyklade bar ingen av oss hjälm. Vi drack vatten
från trädgårdsslangen och inte ur flaskor.

Vi åt bröd med smör, drack läsk med socker i, men blev aldrig
överviktiga, därför att vi alltid var ute och lekte. Vi delade gärna
en läsk med andra och drack ur samma flaska, utan att någon rent
faktiskt dog av det.
Vi använde timmar på att bygga lådbilar av gamla skrotade saker, och
körde i full fart ned för backen, bara för att lite senare komma på
att vi hade glömt att sätta på bromsar. Efter några turer i diket
lärde vi oss att lösa problemet. Vi gick ut tidigt om morgonen för att
leka ute hela dagen, och kom hem först när gatubelysningen blev
tänd. Ingen kunde få fatt i oss på hela dagen - ingen mobiltelefon.

Vi hade inget Playstation, Nintendo eller X-boxar - i det hela taget
inga TV-spel, inte 99 TV-kanaler, inget surround-sound, inga
mobiltelefoner, hemdatorer eller chatrooms på internet. Vi hade
vänner! Vi gick ut och fann dem!

Vi ramlade ned från träd, skar oss, bröt armar och ben, slog ut
tänder, men ingen blev stämd efter dessa olyckor. Det var
olyckor. Inga andra kunde få skulden - bara vi själva. Kommer du ihåg
olyckorna? Vi slogs, blev gula och blå och lärde oss att komma över det.

Vi hittade på lekar med pinnar och tennisbollar och åt jord och gräs.
Till trots för alla varningar, så var det inte många ögon som blev
utstuckna, och gräset växte inte inuti oss i resten av våra liv. Själv åt jag även mängder med snö och tycktde det var smakens. Vi cyklade och gick hem till varandra, bankade på dörren, gick rakt in
och blandade oss i samtalet.

Vissa elever var inte så kvicka som andra i skolan, så de föll igenom
och var tvungna att gå om ett år.

Denna generation har fostrat några av de mest riskvilliga, de bästa problemlösare och investerare någonsin. De sista 50 åren har varit en
explosion av nya idéer. Vi hade frihet, fiasko, succéer och ansvar,
och vi lärde oss att förhålla oss till alltihop. 

Jag har fan inte energi att ens tycka synd om mig själv igen. Varför blir jag smittad av alla jävlar hela tiden? De drar hit sjukdom.
Men den här gången är det ganska häftig sjukdom. Snuva och täppt i näsan är så gay. Det här är mäktigare och har satt sig i öronen och balansen och även i ögonen. Värt att nämna är att jag också har en ordentlig hosta som gör susen för magmusklerna. Ofrivillig träning som när man har magsjuka. Sen kan jag fan inte hålla mig hemma heller. Tränade som fan igår (men var klok nog att skippa joggningen) och tog en cykeltur idag. Efteråt bränner det som satan i halsen.
Nog om detta. Såg just Requiem for a dream. Det var bland det tyngsta på länge (och passade jävligt bra in i min feberyra deppstund). I stort sett gick det åt satan för alla och alla hamnade hos sin personliga djävul som hade ett perfekt helvete utvalt åt dem allihopa. Så går det när man knarkar....har jag lust att säga.
Fuck. Inte i form. Jag återkommer senare då jag vill mer.

Ibland blir jag fan jävligt irriterad på mig själv och att jag är så satans sämst. Jag håller på och försvårar tillvaron med förlegad teknik som dessutom är rejält långsam.
Ska försöka boka tid hos läkare som jag skrev tidigare. För att få komma dit måste man boka tid antingen genom att ringa eller maila. Jag blir irriterad för att telefontiderna är så korta och att jag jobbar båda dagarna man kunde ringa på nästa vecka...men det där med mail trillade bara bort. Men i morse skrev jag ett litet mail ändå. Jag fick svar jättesnabbt av Dr Larssons sekreterare. Det var ju smidigt som själv fan. Varför håller jag på så där? Dumma Emman. Nu är det bara en tidsfråga innan knölen är borta. Det värsta är att den ömmade igår. Då blir jag nojig. Inga knölar på min kropp får min tillåtelse att ömma. Ska de sitta på mig ska de fan hålla käften.

Jag ska snart fara och hämta ut en bok nu som handlar om kvinnor porr och feminister..den verkar onekligen spännande. Förövrigt har jag stay ups på mig idag. Känns styggt. Nu kan jag gå runt och se mystisk ut och ingen förstår varför.

So long fuckers.

Såja. Överskriften avklarad. Det är inte så satans lätt att vara fyndig så fort man ska skriva överskrifter. Men idag var en bra dag. Jag hade för det första sovmorgon...som jag inte använde. När jag vaknade la jag mig och åt godis och såg film.....fast det kanske ändå kvalificerar som "användande av sovmorgon". Jag var då inte alert. Sen ner på stan för att titta på folk och heja på bekanta och köpa hostmedicin.....för jag har hosta. Killen missade sin klipptid eftersom två vimsiga personer i kombination inte blir skarpare resultat. Men vi kilade bara över till nån annan salong. Det är alltid någon som har tid. Nu sitter jag på jobbet och har en smak av pesto i munnen. Smarrigt.

Har jag glömt rapportera något? I så fall tar jag det sen.

Det första som hände med huvudet idag var att det glömde bort saker och ting. En arbetskollega ringde och frågade om hon skulle byta av mig på skolan klockan 14 eller hemma hos brukaren. Själklart fattade jag ingenting. Men vi hade tydligen bytt. Jag jobbade för henne förra veckan.
Det andra som hände är att jag har bestämt mig att knölen på mitt huvud måste tas bort innan den blir för stor. Men då jag ringer till vårdcentraeln blir de arg på mig för jag måste ringa till min läkare och boka tid direkt med den. Men vem i fan är min läkare då? Jag visste inte ens att jag hade en egen läkare. Oh well...självklart får jag inte tag på honom direkt utan måste ringa mellan 8-9 på måndag. Jag tycker det är lite charmant ändå.

Fuck it all!! Jag ska göra en gryta nu. Jag är tämligen irriterad nu känner jag. Jag blir inte av med de där jävla möblerna för han kommer aldrig och hämtar skiten. Fan.

För det första måste du vakna nåsånär utvilad. Hur du åstadkommer detta bestämmer du själv. Personligen gick jag och la mig tämligen tidigt igår eftersom jag redan hade post-träningskoma och matkoma. Läste bara lite bok och intog sen framstupa sidoläge. Drömde om snubbar som kastade potatis och jag brann av. Mamma hon stog bakom spisen och bakade. Analysera detta? Nej tack! Jag vet redan att jag inte är riktigt rusk.
Vaknade i alla fall på morgonen och smög ihop en frukost som inte var smaskig. Men upptäckte att jag hade en av väldens bästa matlåda idag som den eminente Mr Jim kokat ihop. Så jävla gott...och nu får jag snart äta den. Traskade iväg till jobbet medan killen fortfarande låg kvar i sängen och inte uppvisade några som helst "kliva-upp-samtidigt-som-emman-för-att-hon-är-grymt-snygg sympati. Nädå. Han bara rullade över till andra sidan och somnade om.
När jag kom fram hit på jobbet fick jag dock veta att hon ville sova till 10 så jag skyndade mig att hoppa isäng.
Men fy fan vad jag började drömma dumt. Min kusin hade tillfångatagit mig och våldtog mig. Jag flydde men var så satans kass på att gömma mig så han hittade mig. Så jävla svettigt och stressigt. Jag vaknade till och somnade om. Då drömde jag definitivt trevligare. Jag och min brukare och samtliga andra assistenter var uppe i fjällen. Det var ett enormt jävla berg bredvid oss som reste stuprätt uppåt. Ja..men sen ringde väckaren.
Jobb-passet är snart över och jag får gå hem. Är sen ledig till på tisdag.

Vaffan ska man hitta på i påsk då? Mamma och pappa vill heeeeemskt gärna att vi kommer ut till stugan. Jag kan tänka mig att vara där typ en natt men inte mer då det inte ska vara så jävla bra väder. Men lite mysigt ändå att äta gott och dricka gott och umgås lite. Det kanske funkar.

Cykeln är förresten lagad nu. Jag svischade fram på den igår. Fort går den. Vad fan vardet nu den blev döpt till igår? Nått på utrikiska. Aj dånt rimämbör.

Aja...nu blir det mer kaffe.

Ha en ond påsk alla jävlar!

Hur är det tänkt? Om jag ska laga en punktering på min cykel och jag helt enkelt inte får av gummit från slangen. Det enda som händer är att jag får mer och mer sår på händerna då skruvmejslar och stämjärn slinter. Jag kokar.
Drar i ilska ner på stan för att prata med proffs. Han själv behöver nått jävla specialverktyg och en massa råstyrka för att bängla av skiten. Sen sitter han och kikar på slangen ett tag och ropar sen på någon kollega. "Du Värnamo...när slutade de göra slangar?" På 50-talet" är svaret. Så charmant. Det var till och med nått satans ruttet snöre där nere som hade möglat ihop och orsakat en massa rost. Snören som blivit blöta och ligger mot plåt brukar göra det.

Nä....nu har jag tagit en liten paus från arbetet här eftersom det gjorde mig mordisk. Men nu kanske jag har fått mer tålamod på nått jävla sätt.

Here we go.