Living to die

Det är ett år sedan min pappa dog. Natten till idag för 365 dagar sedan slutade han andas. Jag höll hans hand och ville inte riktigt släppa den medan klockan tickade på. Jag kan verkligen inte förstå att det gått ett år redan. Vad hände med 2008? Var den något annat än kaos och förvirring? Nu går vi in på andra varvet och jag måste börja hoppas igen. Något som förvånar mig en hel del är att jag inte kommer ihåg exakt när han dog. Borde inte sådan klockslag etsa sig fast i en evighet? Nä..inte för mig. Det var den 7/12 och det var någon gång på natten. Jag vet att jag kan kolla tillbaka i bloggen och se men det är fusk. Jag föredrar hellre att inte komma ihåg. Att minnen från de sista månaderna av pappas liv är suddiga gör mig bara glad. Det är ändå så jag kämpar så hårt att inte minnas honom. Jag saknar dig pappa. Jag tycker att han bode ha fått vara kvar men jag får aldrig bestämma något och inget blir som jag vill.

Bortser man från det faktumet att det råkar vara ett år sedan så har helgen varit rolig. Konsert på fredagen och mingla med kompis. Sov typ hela lördagen och kände min varm och luddig. På kvällen var det julfest hos rollspelskompis och jag fick med en tjejkompis dit som jag saknar att mingla med. Nu vankas det snart bastu och rollspel och sedan börjar en vecka till återigen.

Kommentarer
Postat av: bror

01:28

2008-12-07 @ 22:07:05
Postat av: Emman

Brodern: Ah..se där. Ja som sagt. Jag kom inte ihåg det. Bara att det var mörkt ute typ. Har din helg varit kung?

2008-12-07 @ 22:22:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0