emmaohgren

Fick världens bästa komplimang av storebror i helgen. Han sa att det var skönt då jag var hemma i byn och umgicks för då kändes allt mindre trasigt. Jag håller med...alltså...det känns mindre trasigt nu. Allt börjar ligga bakom en..eller snarare att vi börjat anpassa oss till förändringar. I helgen kom det förbi en väninna till mamma och hennes besök var värdefullt för oss. För fyra år sedan..tror jag så blev hon också änka för hennes man skjöt sig själv. Jag är inte säker på anledningarna och så men faktum kvarstår. Chock och sorg och allt som hör till.Hon har nu med sina fyra år fått ett bredare perspektiv än vad vi har nu och kunde hjälpa oss massor. Till exempel med att vara vaksam med vad våra kroppar försöker säga oss. Fysisk smärta har ju ibland grunden i psykisk ohälsa. Måste vara noga med att äta mat varje dag och sova på bra tider. Det låter logiskt, men jag lovar att logik inte har ett endaste dugg med sorg att göra. Sorg är reaktion utan eftertake. Som mina ständiga tillbakagångar. Jag tror att jag klarar det tämligen bra bara för att inte palla alls dagen efter. En vän som är värd guld sa att jag måste räkna med två år minst innan det lindras. Aja...det var i alla fall mycket prat om sorgearbete. Det hände även roliga saker. Lira guitar hero med kusinerna (några av dem i alla fall) alla som skaffat respektive lyser med sin frånvaro. Lägenheten är snart utstädad också. Vi röjde som galningar idag. Bakom spis och sådant äckelpäckel. På tal om äckelpäckel så bor det ett sådant i mammas trappuppgång. Någon galen satans marokan som dänger kvinnor och är full jämt. Han brukar knacka på och vill låna telefonen (det är så det börjar säger de som bott där förut) och släpper man inte honom så "blir man aldrig av med honom". Så i helgen försökte jag sätta upp en mental mur som han inte ska våga sig innanför. Storebror hänger ju där ofta och jag hoppas det får aset att känna sig osäker. Börjar han bli jävlig så ringer vi hyresvärden bara. Poof! Borta! Fest hos storebror var också intressant för vovven följde med. Han var så duktig och jag fick känna mig stolt. Han har fått hård träning i helgen dels att gå i koppel och dels att inte skälla. Vi har även övat på att stå stilla på samma ställe när vi är ute. Den övningen är så jobbig att han börjar skallra. Ju hårdare jag är mot honom desto mer tillgivenhet visar han. Han har inte fått skälla i helgen heller. Han är ju smart och vet vad jag vill så det har inte varit några problem. Långa och sköna samtal med storebror också stod visst på agendan. Det är så skönt att vi tänker likadant för det är ovärderligt med så bra vänner. När man är svag så känner man sig ensammast men det behövs bara att man öppnar munnen så märker man att så inte är fallet. Jag lyckades klämma in fyra "man" i den meningen. Weehoo.
Slutligen har jag fått en massa coola hjälmar från morfar och en tavla med olika negerstammar. Skumt va? Den ska jag hänga på väggen i mitt nya hem. Nä..jobba lite nu.