emmaohgren

Det kommer en konstig känsla krypande. Jag har alltid försökt mota bort den för jag gillar den inte egentligen. Jag är för hård och tuff och håller inte på med sådant. Dessutom är jag en skeptiker och tror att även om den känslan kanske kan finnas så är det bara ett kort tag innan den byts ut till sin motsats. Men det kanske är värt att ha den ett litet tag än inte alls? Om man tar för givet att pojkar är störda i huvudet och inte kan bete sig så blir man inte så besviken kanske? Ut gångspunkten är att det kanske kan vara roligt i ett år. Eller? Är den ändå bättre att vara utan? Ja..jag vet..genusvetaren i mig råkade skrika till. Det är inte bara pojkar som är störda i huvudet för det är minsann tjejer också. Ja, ingen tvivel som saken men nu är jag inte homosexuell eller bisexuell och planerar därför inte därefter. Men det ser onekligen gulligt ut med små stula kyssar och ..ni vet....sån där riktig romatik. Den så det hissnar i magen och man mår nästan bara dåligt. JA! Tipptopp. Jag gillar i alla fall att titta på spektaklet på film och se när andra tindrar med ögonen mot varandra. Undra om jag ska öva upp tindrandet också?
Gaaah..nä...det går inte. Det är inte för mig än. Jag fortsätter vara iskall hårdrockare som går fram som en bulldozer och darrar endast i ensamhet.