Att andas

Om några dagar fyller undertecknad 29 år. Igår slog det mig att det blir den första av många som jag inte får någon kram av min pappa och PANG var jag nere i det svarta hålet igen. Jag kan knappt andas. Näsan är redan obrukbar och halsen svider efter hostattacker som varat senaste dygnet och så gråt på det. Gråt som spränger huvudet i atomer. Jag får sådan syrebrist att pulsen tjuter i öronen på mig. Jag får nog helt enkelt acceptera att det blir en rätt så dålig dag idag, men att den i förlängningen kanske bär något med sig. Psykologen sa ju att tårar rengör ögonen och hjälper mig att se klart efteråt. Det är något som måste ut och bla bla bla. Det kanske är så, men det kan också vara ren, skär sorg som dundrar på i min själ fortfarande.
Jag fattar inte riktigt det här med döden. Om jag tänker på den...alltså..riktigt tänker på den så får jag ju panik och börjar nästan slita mitt eget hår. Att då pappa skulle vara slutgiltigt borta och bara..borta...förstår ni liksom...aboslut inte existera mer. Jag klarar inte av den tanken. Jag gör det bara inte. Jag måste tänka på något annat och det är omedelbart för någon dag kommer jag också att bara inte existera mer och vad är det för syfte då med något överhuvudtaget? Är det lönt? Ta till exempel förhållanden. Titta på hur min mamma mår när hennes livskamrat gått bort. Och att skaffa barn...när deras föräldrar går bort...eller syskon. De slutar bara finnas till. Jag önskar jag var troende. Att vara övertygad om att det finns en snäll farbror som ser till att alla ses igen och får vara tillsammans i Nangijala forever. Att man blir ängel och får vaka över de man tycker om och försöka jobba på att inget onödligt ont ska hända dem. Men min övertygelse är tyvärr att man är hopplöst och omöjligt bara borta och inte där längre och ett stort vaccum bildas där ens Jag befunnit sig.
Sådär ja. Vilket jävla toppeninlägg. Döden, döden, gråt och sorg. Jag är en riktigt kalasjänta.
Goddamnit.

Kommentarer
Postat av: Anna

Åhh Emma.. det här tog rakt i hjärtat. =(

Önskar det fanns något jag kunde säga eller göra, det vet jag att det inte gör så jag lämnar det osagt. Texten lämnade inte mina ögon torra iaf.

Puss och kram!

2008-10-23 @ 15:10:27
URL: http://annazofia.blogg.se/
Postat av: Emman

Anna: Tack sötis. Det var verkligen en dålig dag jag hade där. Jag mår bättre nu. Man kan ju inte gråta varje dag liksom.

2008-10-26 @ 13:45:02
Postat av: Alina

Godagens! kikar in:)

2008-10-26 @ 13:54:27
URL: http://emmiealina.blogg.se/
Postat av: Emman

Alina: Ja hej du. Satan vad många kommentarer du hade på din blogg. Är varje inlägg en debatt typ? =) Hos mig är det i regel tyst och skönt.

2008-10-26 @ 15:02:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0