Calm assertive

Nu är jag inte 100% säker på stavningen men det skiter vi i. Jag fick en fin komplimang igår av en vovve som hette Link. Han är min nya favorit. På den tredje förfesten igår befann det sig en vovve vid namn Link. När vi kommer innanför dörren skäller han lite på oss och matte säger att vi ska ignorera honom. Vovven är lite osäker och matte är orolig för att han kan bita ifrån om han blir trängd. Exakt en sådan vovve hade vi får några år sedan. Clio. En mellanschnauzer som var ett år då vi fick ta över henne. Då var hon rädd för långa skohorn och män i solglasögon. Hon gillade inte människor eller...litade inte på människor och man skulle helst låte henne vara och låta henne komma själv. Tyvärr så måste man ofta träna människor att fatta sådana enkla saker och oftast vägrar de förstå. De står istället böjd över hunden och stäcker fam handen med ett leende som visar hela tandraden och tjuter att vovven ska komma för det är inte faaaarligt.
Jag struntade fullständigt i Link behandlade honom som luft. När jag sitter på golvet och pratar med någon så kryper det plötsligt ihop en liten hund bredvid mig och lägger sig tillrätta i mitt knäveck. Världens bästa komplimang för jag lyckas tydligen utstråla säkerhet och trygghet och styrka. Hejja jag och hejja Link.
Resten av kvällen blev klassisk utgång. Asrolig förfest och sedan försvinner alla då vi kommit ut. Men samtal med lillebror hela kvällen var underbart. Som vanligt är det så att när jag känner mig mest störd och utomjordisk så kan jag bara surra med bröderna en sväng så landar jag igen.
Nu måste lägenheten få sig ett lyft här och jag borde väl kanske ta på mig något annat än pyamas. Dessutom är jag törstig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0