emmaohgren

När pappa dog betämde jag mig för att ge en ny variation av farsdag. Istället för att fira honom skulle jag fira mig själv och unna mig något. Jag tänkte att om jag är snäll med mig själv skulle pappa ha varit glad. Nu sitter jag med ett papper på olika behandlingar man kan skämma bort sig själv med och tårarna bara trillar. Jag misstänker starkt att det är den klassiska pms:en. Det är sega och bittra tårar som trillar och inga panikslagna hulkningar där jag knappt kan andas. De får väl trilla på ett tag förmodar jag. Jag börjar känna mig som en läkande vattenkran. Det är lite tomt i hjärtat ibland bara och pappa kan kännas så nära att det är ofattbart att han är borta. Det är så dumt att alla glada minnen saboteras så snabbt av tanken att han är borta. Det sätter sorgkant hela tiden. Det kanske går bättre att boka något tid imorgon. Jag är ändå inte så intresserad av någon ansiktsbehandling. Det är mer massage som lockar mig. Krama ur lillkroppen rejält.
Jag vill se någon glad film. Mamma Mia eller Sound of Music. Äckligt lyckliga filmer måste väga upp detta. Jag vill se gamla avsnitt av...ja..vaffan heter hon? Hon som gör rösten på den sura kängurun i Horton heres a who.....hmm..Carol Bennet...kan det stämma? The Lucy show...är jag ute och cyklar. Måste undersökas.