emmaohgren

Livet som det är idag är mycket olikt det jag hade för säg fem år sedan....och tre år sedan. Eller...hur länge sedan var det allt hände? Som vanligt har jag en aning vag tidsuppfattning. Såg nyss bilder på exets bäbis till exempel. Så jävla mäktigt. Grattis som fan till honom och tjejen hans och önskar att alla får må bra. Jag drömmer mycket om en vovve jag hade förut och jag känner att jag saknar honom som fan ibland. Jag ångrar inte mitt beslut att omplacera honom men han saknas mig så det skär i bröstet för att citera go ronja fövardotterkaraktär. På tal om karaktärer spelades det nyss rollspel här. Jag lever än. Detta må vara den mest uttdragna complete masks of nyarlathotep men herrejävlar vad roligt vi har. Vi kunde dock konstatera att jag missat några spelträffar. Snarare tre av de sista fyra och det beror på en sjujävla strul på jobbet samt att jag hjälpt min nya love att flytta. Det här att jag har pojkvän nu kan jag ibland inte riktigt greppa. Det var som ett tag sedan fan. Att vara så där överväldigande kär så att jag blir rädd minns jag hur det var. Sist pratade jag med pappa och jag får gå på hans visdomsord även om han inte är med mig. Drömmarna om pappa har blivit helt underbara nu. Jag drömmer att han kramar och tröstar mig. Han pratar med mig och säger att han tyvärr är död men att jag ska försöka att inte vara ledsen. En enorm lättnad jämfört med när jag drömde att han inte hade något ansikte och att han vägrade prata med mig. I drömmen skek och grät jag men han svarade inte ändå...men..som sagt....nu är han snäll. Han hälsar på mi gi drömmarna och därmed är han inte helt borta. PAX!!!!!
Den andra föräldern (mamma då för er som inte hänger med) har gjort en knätransplanatation och mår nu bra som fan. Hon kan röra dig nu och lider därför inte lika vansinnigt av tristess på helgerna. Nu måste mannästan jaga henne för att hitta åt na så som hon är ute å rejj. Revy å junta å fan å hans moster. Hon har surrat lite om att skaffa vovve igen nu när hon kan gå och jag håller tummarna så att de vitnar. Herrejävlar. Det SKA vara hund i den Öhgrenska klanen. De har alltid ingått.
Nu måste jag hoppa vidare till resten jag hade att göra här i afton. Är så jävla sällan hemma så det hinner ruttna upp allt....typ. Härå!

Hej alla läsare. Här sitter jag och är tokpeppad som vanligt på måndagseftermiddagarna. Det vankas dans och jag har dessutom benvärmare på mig. Dessa kommer givetvis att åka av innan jag visar mig bland folk men just nu är de som gosiga. Jag sitter fortfarande på psyket hela dagarna och kikar på galningar. Det finns ganska många. Varje dag är det samma sak också. När jag nyss kommit dit vid nio typ så tror jag att dagen ska gå aaaaaaslångsamt, men när jag sedan tittar på klockan så är den fan 12 minst. Och sedan 15 och sedan 16. Ibland hinner jag inte ens med allt jag tänkt göra.
Vi är nog inne på vecka åtta av tjugo nu. Snart harta.

Min mamma har varit och bytt ut kroppsdelar nyligen också. Ett sprillandes nytt knä äger hon nu. Jag måste erkänna att jag inte riktigt fattar hur fort det gick. Hon är uppe och går med en liten ynklig krycka nu en vecka efter de sågade av benet på henne. Jag FATTAR inte hur det kan gå så fort. Hon har en liten kompress på stygnen och en strumpa typ. Det är allt. Jag hade velat ha minst några varv med bandage på det för att hålla allt på plats...men..alltså...det är ju egentligen fastskruvat så...ja....det håller nog. Ska i alla fall hem och ta hand om lilla mor efter jag jobbat lite. Jobba här och sedan jobba där. Känns det igen?!

Nej....jag tappade peppen!