The Emma way

Hej alla läsare. Här sitter jag och är tokpeppad som vanligt på måndagseftermiddagarna. Det vankas dans och jag har dessutom benvärmare på mig. Dessa kommer givetvis att åka av innan jag visar mig bland folk men just nu är de som gosiga. Jag sitter fortfarande på psyket hela dagarna och kikar på galningar. Det finns ganska många. Varje dag är det samma sak också. När jag nyss kommit dit vid nio typ så tror jag att dagen ska gå aaaaaaslångsamt, men när jag sedan tittar på klockan så är den fan 12 minst. Och sedan 15 och sedan 16. Ibland hinner jag inte ens med allt jag tänkt göra.
Vi är nog inne på vecka åtta av tjugo nu. Snart harta.

Min mamma har varit och bytt ut kroppsdelar nyligen också. Ett sprillandes nytt knä äger hon nu. Jag måste erkänna att jag inte riktigt fattar hur fort det gick. Hon är uppe och går med en liten ynklig krycka nu en vecka efter de sågade av benet på henne. Jag FATTAR inte hur det kan gå så fort. Hon har en liten kompress på stygnen och en strumpa typ. Det är allt. Jag hade velat ha minst några varv med bandage på det för att hålla allt på plats...men..alltså...det är ju egentligen fastskruvat så...ja....det håller nog. Ska i alla fall hem och ta hand om lilla mor efter jag jobbat lite. Jobba här och sedan jobba där. Känns det igen?!

Nej....jag tappade peppen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0